örstigsnäs scoutvilla är det synd om
Vi skapade en minifestival. En minifestival utan musik men det gick bra endå eftersom hälften av oss verkligen är musikaliskt begåvade. Vi blev ganska många till slut och kvällen blev sådär stört rolig som man kan leva på ett tag. Sen fick sex stycken av oss idén att gå in till stan (alla åkte hem i gryningen då ingen ville vara kvar vid det där huset ifall det skulle komma en scoutgubbe och upptäcka vad vi gjort till deras stackars hus) så då gjorde vi det. Det tog tre timmar vilket var lite mer än vad vi räknat med men vi hade varandras sällskap, hittade en kundvagn som vi drog vår packning i och såg den finaste soluppgång jag någonsin sett så det gick an mer än väl. jag var hemma åtta i morse med smärre fotont och en stund senare fann jag mig själv deckad i min stora sköna säng. Nu ska jag äta kebab med Silan jajaja
jag hade en jävla ångest när vi gick för att jag bara hade min lilla dåliga kamera med mig. Det var så jävla fint där. Fast nej vadå inte alls dålig kvalle ju, nej nej, för all del.damn
jag hade en jävla ångest när vi gick för att jag bara hade min lilla dåliga kamera med mig. Det var så jävla fint där. Fast nej vadå inte alls dålig kvalle ju, nej nej, för all del.damn
Aj
Det svider i hjärtat att tappa bort en femhundring
För det var karneval
Ett stycke meningslös tjej, ett stycke ont knä och en smärre trötthet är spåren som lämnats kvar efter tre-och-en-halv-dagars-fyllan som karnevalen innebär. Och minnen. En hel del nya minnen. Dock så kan jag titta tillbaka och tänka vad fan var det som hände egentligen, då promillehalten kanske blev aningen för hög ibland. Fast de gör mig tamejfan inget. Det var underbart allting. Kröka i en tvättstuga, kasta ostskivor på människor nere på gatan, sjunga sig hes, ligga i en park om dagarna och dricka cola och disskutera gårdagens händelser, få alldeles för lite sömn, cykla hem i gryningen, somna på hans axel, ett drös med nya kontaker, dansa tills orken tar över, ha hej hej monica på repeat, äta en hamburgare och skrika "living the dreaamm" och en stund senare spatsera omkring på gatan som en gammal gubbe och garva så att man varken kan andas eller stå på benen, få ett x antal dampanfall, sjunga med trettio andra på en buss från stigtomta, dansa på en studsmatta som små tanter, suttit på en mur och skrattat, suttit fulla i en jävla galen karusell och skrattat åt andreas som var den enda av oss som inte skrek AAAAAHHHH utan JAG SPYR JAG SPYR haha filåt<3, suttit på marken och skrattat, suttit på ett bord och skrattat, suttit på en balkong och skrattat, suttit med en ful hatt och skrattat, suttit i en tvättsäck och skrattat och aa ni fattar ju tänket, den här veckan har satt alla möjliga spår, och de är jävligt bra sådana
Bilder kommer upp på min facebook inom kort, när den här karnevalsyran har lagt sig lite
Bilder kommer upp på min facebook inom kort, när den här karnevalsyran har lagt sig lite
karnevaaaaallllleeeee
Mitt uppe i karnevalveckan. Min tanke är att jag slänger upp alla bilder när allt är over and done.
Vi dygnar, festar och dricker öl, blir bakis, sover i turnsidebussen, super in gammal, odödlig musik och drunknar i vårt eget svett från denna värmebölja vädergudarna plötsligt bestämt sig för att skänka nyköping.
Min kropp behöver ta igen alla dessa sömnlösa nätter men jag vet inte om jag ens orkar ta mig till sängen för att sova en timme och sedan vakna och vara ännu tröttare för att kroppen hamnat i en slags dvala.
Fast ändå. Skönt. Så ja, godnatt.
Vi dygnar, festar och dricker öl, blir bakis, sover i turnsidebussen, super in gammal, odödlig musik och drunknar i vårt eget svett från denna värmebölja vädergudarna plötsligt bestämt sig för att skänka nyköping.
Min kropp behöver ta igen alla dessa sömnlösa nätter men jag vet inte om jag ens orkar ta mig till sängen för att sova en timme och sedan vakna och vara ännu tröttare för att kroppen hamnat i en slags dvala.
Fast ändå. Skönt. Så ja, godnatt.
hejmittnamnärsimonochjagärjättrbrapåfotbolljaggörmestmål... iklassen... mmhmhmhm motherfucker!
jag deckade nyss. men det gör inget. för min bror har ett glas med kaffe. :(
tomt
jag går under nu, rasar, och med det säger jag hejdå
Peace & love
de va
de va..de va...... okej kommer inte på något att säga. det bästa jag varit med om i hela mitt liv.någonsin. det överträffade allt. skulle göra vad som helst för att få komma tillbaka dit.vill inte vara här
vill inte
de va det där, där borta, som är livet, jag har sett livet.
livet är ´fan inte här bland alla falska äckliga, tråkiga, enformiga människor.
godnatt världen godnatt michael j
de va..de va...... okej kommer inte på något att säga. det bästa jag varit med om i hela mitt liv.någonsin. det överträffade allt. skulle göra vad som helst för att få komma tillbaka dit.vill inte vara här
vill inte
de va det där, där borta, som är livet, jag har sett livet.
livet är ´fan inte här bland alla falska äckliga, tråkiga, enformiga människor.
godnatt världen godnatt michael j
THERE'S ONLY US, THERE'S ONLY THIS
Mysiga och härliga dagar med Thilda har det varit hittills på detta efterlängtade lov. bra skit
9F, MINA FINASTE
Det har varit en ganska lång period nu då jag varken haft tid, ork eller hjärna för att ens typa in blogg.se i addressfältet. Det har hänt mycket. Vi dansade loss en hel natt på olearys och gick hem trötta och varma med skorna i händerna. Gråtit mig till sömns, tittat på esteternas musikal hela tre gånger och alltid blivit lika hög på den musiken och fått den där stdgpidsjgpdsgjALLT-ÄR-SÅ-JÄVLA-BRA-känsla, klinkat piano framför folk, spelat jääätteseriös fotboll, blivit totalt raderad från hans hjärnkontor, helt borta, utan någon anledning.Hurtshurts.
Igår var det avslutning.Avslutning. AVSLUTNING. Fast den här gången avslutning på riktigt. Inget "vi ses efter sommarn!" utan ett hejdå föralltid. Jag kommer inte klara mig, det kommer jag inte. Det är bara ren fakta och det ska bli spännande att se hur jag tar itu med att börja gymnasiet med en kanske rent utav skitklass. Då kanske jag kan bli den där neggofittan som bara sitter i ett hörn och pratar om hur bra hennes förra klass var.För den var bäst. Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv av så många människor förut. Det spelade ingen roll hur man mådde, så fort man klev in i skåphallen och bara träffade alla flög alla negativa känslor bort. Alla dampstunder när man finnar alla i ett gapande tillstånd med lysande ögon, kippande efter luft för att skrattattackerna som kom stup i kvarten tog över.
Det här är bara slöseri med tid att försöka förklara hur bra klassen var för ingen kommer fatta endå.Så skitsamma
(THILDA<3)
Nu sitter jag här i alla fall, dagen efter, med en tröja som luktar gott, en bakfylla rikare, en jacka och sminkväska fattigare (:'() och funderar på vart fan den här dagen är påväg. För mitt sinnestillstånds skull sitter jag och super in all nödvändig musik men jag tänker inte tillbringa första dagen på sommarlovet med att sitta här med träsmak i baken och sukta efter något roligare. Kanske slår jag och häckhopparen(vurparen) klackarna i taket idag igen, hope so faktiskt.Jag är väldigt nere men samtidigt pepp på att bara vara galen.
det är asmulet ute
yäääähhh tre fester är inte illa pinkat för en trähäst "PS. tjej på snart sexton somrar söker trähästen NU och dess vackra lekkamrater. tillsammans ska vi finna inre frid och leva i harmoni tillsammans med denna svindlande omvärld DS."
Igår var det avslutning.Avslutning. AVSLUTNING. Fast den här gången avslutning på riktigt. Inget "vi ses efter sommarn!" utan ett hejdå föralltid. Jag kommer inte klara mig, det kommer jag inte. Det är bara ren fakta och det ska bli spännande att se hur jag tar itu med att börja gymnasiet med en kanske rent utav skitklass. Då kanske jag kan bli den där neggofittan som bara sitter i ett hörn och pratar om hur bra hennes förra klass var.För den var bäst. Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv av så många människor förut. Det spelade ingen roll hur man mådde, så fort man klev in i skåphallen och bara träffade alla flög alla negativa känslor bort. Alla dampstunder när man finnar alla i ett gapande tillstånd med lysande ögon, kippande efter luft för att skrattattackerna som kom stup i kvarten tog över.
Det här är bara slöseri med tid att försöka förklara hur bra klassen var för ingen kommer fatta endå.Så skitsamma
(THILDA<3)
Nu sitter jag här i alla fall, dagen efter, med en tröja som luktar gott, en bakfylla rikare, en jacka och sminkväska fattigare (:'() och funderar på vart fan den här dagen är påväg. För mitt sinnestillstånds skull sitter jag och super in all nödvändig musik men jag tänker inte tillbringa första dagen på sommarlovet med att sitta här med träsmak i baken och sukta efter något roligare. Kanske slår jag och häckhopparen(vurparen) klackarna i taket idag igen, hope so faktiskt.Jag är väldigt nere men samtidigt pepp på att bara vara galen.
det är asmulet ute
yäääähhh tre fester är inte illa pinkat för en trähäst "PS. tjej på snart sexton somrar söker trähästen NU och dess vackra lekkamrater. tillsammans ska vi finna inre frid och leva i harmoni tillsammans med denna svindlande omvärld DS."
grattis klara och fuck you kakan
Kvällen som started out på en landsväg och avslutades i Jennies stuga blev en av de roligaste kvällarna i mitt liv. Vi hoppade fram från våra mindre bra gömställen när Klara klev in i stugan. Min lilla partykamera som blir allas lilla bebis landar som vanligt i olika folks händer. En av de roligaste delarna när kvällen börjar ta slut blir då att kolla igenom de trehundra bilderna, vissa mer förbjudna och konstigare än andra.
Efter att inte haft en tanke på att det inte skulle finnas en stor, fet och mäktig buffé där ute, som bara väntades på att ätas upp av fulla och hungriga ungdomar förtärde jag endast ett digistivekex (observera ett aningen för gammalt utgångsdatum) och ett par blöta popcorn under den galna kvällen. Jag led av smärre hunger och uttorkning (då det inte var bra att dricka vattnet därifrån) när jag dagen efter började min vandring mot bussen. Grädde-på-moset-style att det självklart inte fanns någon skugga. Inte någonstans kunde jag se ett skuggparti där jag satt på ladsvägen och inväntade den redan sena bussen. Jag var redo att möta min död. Såg hur tidningarna publicerades där det stod om min död. Bussen kom.Jag såg den som utifrån ett moln. Väl framme i stan mer eller mindre snubblade jag in på fågelbokiosken och lyckades köpa mig en cola.Åh du underbara dryck. Jag tog mig hem och sedan deckade jag i soffan efter att ha tryckt i mig en hel del mat.
eh nej jag laddar inte upp fler för då kommer jag få ungefär hundra sms och offlinemeddelande på msn där det står "EMMA TA BORT BILDERNA FRÅN DIN BLOGG NUUUU!!!!!!:O" så för mina vänners och mindre vänners skull neej
Efter att inte haft en tanke på att det inte skulle finnas en stor, fet och mäktig buffé där ute, som bara väntades på att ätas upp av fulla och hungriga ungdomar förtärde jag endast ett digistivekex (observera ett aningen för gammalt utgångsdatum) och ett par blöta popcorn under den galna kvällen. Jag led av smärre hunger och uttorkning (då det inte var bra att dricka vattnet därifrån) när jag dagen efter började min vandring mot bussen. Grädde-på-moset-style att det självklart inte fanns någon skugga. Inte någonstans kunde jag se ett skuggparti där jag satt på ladsvägen och inväntade den redan sena bussen. Jag var redo att möta min död. Såg hur tidningarna publicerades där det stod om min död. Bussen kom.Jag såg den som utifrån ett moln. Väl framme i stan mer eller mindre snubblade jag in på fågelbokiosken och lyckades köpa mig en cola.Åh du underbara dryck. Jag tog mig hem och sedan deckade jag i soffan efter att ha tryckt i mig en hel del mat.
eh nej jag laddar inte upp fler för då kommer jag få ungefär hundra sms och offlinemeddelande på msn där det står "EMMA TA BORT BILDERNA FRÅN DIN BLOGG NUUUU!!!!!!:O" så för mina vänners och mindre vänners skull neej
Stockholm and opera
Det mest långtråkiga jag varit med om i mitt snart sextonåriga liv. Jag varnar er läsare, gå aldrig på opera. Det mest intressanta under dagen var den guidade turen runt i operahuset och när man slumrade till under föreställningen (SOM SJÄLVKLART SKULLE VARA NÄRMARE 3 H LÅNG!!). Omringade av prydtanter och gubbar som hostade jämnt och ständigt samt italienare som sa "schhhhh". Nej. Jag finner mer glädje i att sitta i akutens väntsal och titta på sjuka människor.
I've got flowers on my wall
såhär kan man ju också se ut.
Where it takes you 'bout an hour just to cross the road
Imorgon väntar en rolig dag. Övermorgon blir ännu roligare. GÖTEBOOOOOOORG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Saknar Emma.
1938
En gång när jag var hemma hos min farfar gick jag igenom lite gamla prylar i hans källare. Jag hittade gamla kläder, skrivböcker och fotografier. Längst ner i en av lådorna hittade jag en bunt med gamla brev. Alla saker jag hade hittat hade gjort mig så uppspelt att jag inte tänkte mig för att fråga min farfar om jag fick läsa breven. Jag tog upp en bunt brev och under hittade jag en hög med fotografier. Fotografierna föreställde två pojkar som lekte. Jag antog att det var min farfar och en barndomskompis. På en av bilderna var det bara en pojke som jag ganska snabbt insåg inte var min farfar. Det var en pojke med kort, svart hår och vit hy. Han såg ut att vara i åtta års ålder och stod lutad mot en tegelvägg med ett brett leende över ansiktet.
Efter att jag studerat klart fotografierna lade jag tillbaka dem i lådan. Jag tog åter igen upp bunten med de gamla breven jag hittat tidigare och öppnade det första brevet. Jag började läsa igenom brevet men var tvungen att stanna upp redan efter några rader. Jag kunde inte riktigt förstå vad det var jag hade läst, det var inte alls vad jag förväntat mig efter att jag tittat på de fina fotografierna. Brevet var adresserat till min farfar den fjärde april 1950, från en man vid namn Isak. Jag fortsatte att läsa vad Isak hade skrivit:
"Hej Tomas. Det var länge sedan sist. Du undrar kanske varför jag inte svarat på dina brev och du har säkert varit väldigt orolig för mig. Men jag lever, jag klarade mig.
Mardrömmen började med en helt vanlig dag. Hela familjen satt och åt frukost. Vi satt och småpratade som vi alltid brukade göra på vardagarna. Jag gick sedan till matbutiken där jag arbetade. Jag hade haft en helt vanlig arbetsdag. Jag och min arbetskamrat skulle stänga. Just när vi hade plockat i ordning och skulle gå hem kom det en tegelsten farandes in genom skyltfönstret. Jag sprang ut på gatan för att se vad som stod på och när jag kom ut möttes jag av glåpord och andra påhopp för att jag var jude. När jag tittade mig omkring såg jag att det längs hela gatan sprang människor runt och skrek. Flera butiker hade blivit vandaliserade och människor blev misshandlade. Det flög stenar och glasflaskor genom luften och människor hade börjat tända eld på saker, såsom bilar och butiker. Min vän kom utrusande bakom mig och när han såg det jag såg blev han lika förskräckt som jag och utbrast:
- Det där är ju bara judiska butiker! Vi måste härifrån innan de ger sig på oss också!
Vi sprang därifrån så fort vi kunde och på vägen hämtade jag upp min bror som arbetade i en butik längre ner på gatan. Han var redan på väg mot mitt håll och som tur var hittade jag honom snabbt. Jag, min bror och min vän fortsatte springa. Sedan vek jag och min bror av mot vårt håll och min vän åt sitt. Vi sprang hem där min mamma och min lillasyster befann sig. Vi låste alla dörrar och fönster, drog för gardinerna sedan samlade vi hela familjen i vardagsrummet, längst in i huset. Vi förklarade för vår mamma vad som hänt och att de attackerade alla judar.
De kommande veckorna gick varken jag eller min bror till jobbet. Vi vågade inte. Istället satt vi hemma och tog hand om familjen. Efter några veckor kändes det dock som att det hade börjat lugna ner sig och att saker och ting sakta började gå tillbaka till det vanliga. Men så en dag fick vi ett brev. Det stod att vi skulle packa kläder och det vi behövde för tre dagar och att vi skulle befinna oss på Berlins tågstation två dagar senare. Brevet var adresserat från regeringen i Tyskland och vi antog att vi inte hade något val. Vi visste inte vad som väntade oss men två dagar senare stod vi där på stationen. Vi var inte ensamma. Flera tusen andra människor stod där med packning och såg lika förvirrade ut som vi. Efter en stund rullade ett tåg in på stationen. Det var inga fina passagerarvagnar utan lastutrymmen. Män och kvinnor klädda i uniform stod och skrek i megafoner. De sa åt oss att tydligt märka våra väskor med namn och adress. De skulle färdas i en separat vagn och vi skulle få tillbaka dem när vi kom fram.
Vi blev sittande i vagnarna i flera timmar. Det var trångt, man kände sig som ett djur i en bur. Det enda ljus som nådde in var från gluggarna i taket. Jag försökte sova en stund men det var omöjligt i det oväsen som tåget gav ifrån sig. Då och då kände man hur tåget saktade in. Dörrarna öppnades och in trängdes fler människor.
Efter ytterligare några timmar stannade tåget. Inga fler människor trängdes in i de redan fulla vagnarna och vi förstod då att vi var framme. Uniformklädda män gick in i vagnarna och sa åt oss att stiga ur. Mina ben hade blivit så stela under resan efter att ha suttit inpressad mellan alla människor att det gjorde ont att kliva ur vagnen.
Utanför vagnarna skulle strax solen börja gå ner. Tusentals människor stod uppradade. Männen i uniformerna skrek i megafonerna att ställa oss i två grupper. Kvinnor och barn i den ena och män i den andra. Familjen splittrades. Jag kramade mamma hårt. Hon sa att det skulle bli okej, att vi snart skulle ses igen. Tårar rann ner längs hennes rödrosiga kinder. Jag kämpade för att tårarna inte skulle börja rinna på mig också. Jag kramade om min lillasyster. Sedan kom en av de många uniformmännen, tog tag i mamma och förde bort henne och lillasyster till alla de andra kvinnorna och barnen. Vår grupp blev ledda åt ett håll och den andra gruppen åt ett annat.
De kommande åren blev en mardröm. Platsen vi hade förts till den där dagen hette Auschwitz. Ett koncentrationsläger för judar där de lät människor arbeta sig till döds. Dog man inte i arbetet blev man istället gasad. Jag och min bror lyckades hålla ihop i över två år. Vi arbetade tjugo timmar om dygnet, grävde gravar och hjälpte till att bränna kroppar. Vi fick nästan aldrig något att äta, hade vi tur någon dag kunde vi få en liten bit bröd. Hoppet om att överleva och komma därifrån var det som gjorde att vi klarade de hårda dagarna.
Efter tiden i Auschwitz blev jag förflyttad från koncentrationsläger till koncentrationsläger. Jag fick arbeta som bla kypare i de finare delar av olika läger. Till varje nytt läger jag kom, frågade jag om min familj hade varit där. Ingen hade sett dem och de stod inte med på listorna över döda. Jag lät mitt hopp leva kvar i mig och jag tog mig igenom dagarna. Jag tog mig igenom denna mardröm. Jag skulle återförenas med min familj igen.
Det blev inte som jag hade trott, Tomas. Den dagen jag låg ihopklämd mellan alla de andra nakna, undernärda männen och väntade på gasning sparkades plötsligt dörren in. Vi visste alla att vår tid var kommen. Det var vår tid att möta döden. Samma död som sex miljoner andra judar mött. Vi låg där orörliga och väntade på att nazisterna skulle slita tag i oss och leda oss mot gaskamrarna. Det hände aldrig. Det var inte nazister som hade sparkat in dörren. Det var ryssar. Ryssar som tillsammans med andra länder besegrat Hitler och hans mäktiga Tyskland. Vi var fria. Mardrömmen jag levt i sju år var nu över. Vi var alla mycket undernärda och när vi klev ut ur barackerna ramlade vissa ihop av svält. Deras svaga muskler kunde inte bära dem.
Efter att jag tagit mig till en stad började jag leta efter livstecken från min familj. Jag reste genom hela Europa men de fanns ingenstans. Jag hittade dem aldrig. Jag antog att de var tre av alla krigets offer. Dagen på perrongen vid Auschwitz var sista dagen jag såg min mamma och min lillasyster. Dagen jag förflyttades från Auschwitz var sista dagen jag såg min bror. Alla mina vänner var förmodligen döda de också. Jag hade ingen kvar.
Jag har hört att familjer i Sverige tar väl hand om judar som är på flykt eller överlevt. När du läser det här sitter jag förmodligen på ett tåg på väg till dig, Tomas.
Väl mött, Isak. "
Jag satt som förstummad. Jag kände gråt och ilska inom mig. Vem var denne Isak? Hur känner han min farfar? Hur kom det sig att han bodde i Tyskland och min farfar i Sverige?
Längre hann jag inte tänka då jag hörde min farfars röst från övervåningen:
- Maten är klar nu Oscar! Blev kalasgod! Isak kommer och äter med oss idag också, honom har du ju inte träffat på ett tag nu.
Då slog det mig. Isak. Farfars vän som flyttade från Sverige till Tyskland då hans mamma fått ett bättre och mer välbetalt jobb där. Det var vad han berättat i alla fall. Nu visste jag att historien om Isaks förflutna var en helt annan.
Han som alltid firat jul med oss, varit med på alla mina födelsedagar och midsommarfiranden med vår familj. Han har varit som en extrafarfar för mig. Jag har aldrig tänkt på varför han aldrig är med sin egen familj. Nu har jag fått reda på anledningen. Den makalösa, skrämmande anledningen.
Ringklockan ringer. Jag springer upp för trappan och öppnar dörren. Där står Isak, lutad mot tegelväggen med ett brett leende över ansiktet. Det svarta håret ligger i tester ned för pannan, hans runda mage har blivit lite större sen sist.
Jag hoppar upp i Isaks famn och kramar om honom hårt. Aldrig har jag varit gladare över att se honom.
weeey souppgift.lol
Partylördag
Solig lördag. Thildas fina lantliga hus. Grill. Musik. Prat. Solnedgång och cykeltur till Näve. Fest i Måns lilla stuga. Spenderade största delen av tiden med dom på bilderna. Vi ägde och allt ägde.
JÄ
en ganska så vanlig lunch
rubrik
slut på ord.hejdå.
döhblö
jag blir förvirrad. stavas det weird eller wierd?!?!?!?!?!?!kom igenrå
Valborg
Kan inte avgöra om valborg är överskattat eller inte men min kväll blev i alla fall under förväntningarna. Det var både underbart och sämst. Vad det dock inte råder någon som helst tvekan om är att mina girls är det bästa som finns.
Skrikande törst.Illamående.Hunger.Min enda önskan var i morse att få ligga där instängd i mitt rum och inte ha någon kontakt med omvärlden. Tog mig i kragen och gick upp, bredde en macka, stirrade in i väggen.Stirrade lite till och gick igenom kvällen bit för bit i huvudet av det jag kom ihåg.
Det var en fin kväll till en början. Grilla i kvällssolen med de bästa och dela sällskapet med randomsnubbar som bjöd på öl om vi sjöng en stark kampsång.Helt okej. Sedan började promillen värka samtidigt som solen var påväg ner och vi hade roligt.Jag skrattade som aldrig förr åt Thildas vurpor i de stora buskarna samtidigt som Emma stod och steppade, Lisa poserade och alla andra var galna. Vi rörde oss mot vallarna och stötte på fint folk, dock inte ens i närheten av så många som man borde stött på.Jag cirkulerade mest mellan främmande ansikten och då och då dök det upp ett lite mer bekant ansikte. Men det var inte ofta. Här börjar också minnesluckorna värka ganska mycket. Ensån Där sällskapade med mig hem någon gång under den tiden då diverse kroppsdelar börjar tappa känseln av kylan.Han är fin.
Nej, jag kan inte av min sammanfattning konstatera att valborg var bäst men bättre kvällar väntar nu när värmen också har kommit
hej
riktigt.wierd.
Skrikande törst.Illamående.Hunger.Min enda önskan var i morse att få ligga där instängd i mitt rum och inte ha någon kontakt med omvärlden. Tog mig i kragen och gick upp, bredde en macka, stirrade in i väggen.Stirrade lite till och gick igenom kvällen bit för bit i huvudet av det jag kom ihåg.
Det var en fin kväll till en början. Grilla i kvällssolen med de bästa och dela sällskapet med randomsnubbar som bjöd på öl om vi sjöng en stark kampsång.Helt okej. Sedan började promillen värka samtidigt som solen var påväg ner och vi hade roligt.Jag skrattade som aldrig förr åt Thildas vurpor i de stora buskarna samtidigt som Emma stod och steppade, Lisa poserade och alla andra var galna. Vi rörde oss mot vallarna och stötte på fint folk, dock inte ens i närheten av så många som man borde stött på.Jag cirkulerade mest mellan främmande ansikten och då och då dök det upp ett lite mer bekant ansikte. Men det var inte ofta. Här börjar också minnesluckorna värka ganska mycket. Ensån Där sällskapade med mig hem någon gång under den tiden då diverse kroppsdelar börjar tappa känseln av kylan.Han är fin.
Nej, jag kan inte av min sammanfattning konstatera att valborg var bäst men bättre kvällar väntar nu när värmen också har kommit
hej
riktigt.wierd.
onsdag
Älskade vän. Älskade fina vän, som inte har en aning om hur mycket han faktiskt betyder men ååå, fina vän.
Mitt positiva liv flyter på och det kommer dröja länge innan det kommer en svacka i det positiva känner jag. Inget kan möjligen gå sämre nu.
Valborg imorgon - fest och träffa allt folk. Längtar. Kommer bli bäst. Jag har inget att säga. Inget mer behövs säga. Mer än tack alla.
Mitt positiva liv flyter på och det kommer dröja länge innan det kommer en svacka i det positiva känner jag. Inget kan möjligen gå sämre nu.
Valborg imorgon - fest och träffa allt folk. Längtar. Kommer bli bäst. Jag har inget att säga. Inget mer behövs säga. Mer än tack alla.
