based on a true story

mjaaa kan jag börja med att säga.
Var väl inte riktigt lika kul som vi alla hade trott...
Först när vi kom dit var det bara dish dash skrikmusik. ÖH tänkte vi
och gick ner mot stan ett tag. Kom tillbaka runt elva,
träffade lite fler och det blev genast bättre.
Sedan drog vi hem till my place ett helt gäng.
Några timmar senare sitter jag med klara bredvid mig
och en kopp varm choklad i handen. Vi lät tracey chapmans
mörka röst flyta in i våra öron och sedan somnade vi i soffan.



snyggaste bilden någonsin!