based on a true story

När-man-cyklar-som-en-dåre-med-linda-på-pakethållaren-på-sjösaleden-med-fulla-vänner-omkring-sig-klockan-två-på-natten-i-isande-kyla-så-att-man-inte-känner-varken-händer-eller-fötter-och-promillen-gör-att-man-inte-känner-mjölksyran- i-låren.Det var en fin kväll. En sån där kväll man minns i ett par år och tittar tillbaka på som ett underbart minne. Det var en hel dag utöver den torra vardagen.

Vi surprisade danni gullet i hamnen.Tyckte inte alls synd om henne som tvingades gå med ögonbindel genom hela stan helt iskall för att till sist bli avdumpad i hamnen där det inte var mindre alaskaklimat. Vi grillade sånt godis man mår illa av, drack öl i solen(vad härligt det lät, jag som inte ens gillar öl egentligen) och lyssnade och peppade oss till musik. En timme senare begav vi oss på cyklar (som skulle kunnat ramla ihop av vilket litet gupp som helst) ganska så frusna, mot jennie, sjösa. Smärre mjölksyra i låren uppenbarade sig redan efter det att vi passerat första backen(jag skjutsade faktiskt alex på en cykel lika tung som tjockiscamilla). Sjösaleden borde döpas om till "Helvetesleden För De Med En Bristande Kondition". Fast vi kom fram till slut, sist av alla såklart.

Kvällen fortsatte sedan i festandets anda.Nya internskämt skapades och jag bara bubblade över av skratt och tanken slår mig flera gånger under kvällen att jag nog inte kan bli gladare än vad jag är för tillfället.

Jag spenderade min resterande natt i köket, sittande stirrandes rakt fram lite för kall, lite för trött och lite för omedveten.Fyllekäket, en varm dusch och världens bästa musik gjorde mig ganska gott innan jag till sist däckade i sängen.