away with the kyla and in with the värmebölja
Snarlik en cpskadad åttioåring tar jag mig mer eller mindre fram. Observera mer eller mindre. Helt plötsligt går det över och ena sekunden gör det jätteont igen. Jag är inte annat än påväg tillbaka till ruta ett. Rutan jag stod på för snart två år sen. Inte helt där än. Inte helt säkert att jag glider ner dit. Jag hoppas jag inte rasar ner till den helvetesrutan igen. Jag orkar inte vistas på golvet varenda kväll med mina knäövningar, missa alla idrottslektioner, inte kunna gå det minsta fort, behöva säga "nej jag kan inte för jag har ont i knäna".Pallar inte.Vill inte.Stor fet ledsen gubbe.
annars dåååå.DET ÄR VÅR (gud har äntligen hört min röst), snoozar aningen för länge på mornarna vilket resulterar till att komma nästan olovligt skabbig till skolan, sova mig genom lektionerna, skriva prov som jag uppnår två bokstäver på, dampa lite, förtära det skolan kallar mat men som vi elever kallar...något annat, dampa igen (te.x visa med rörelser hur det ser ut när jag och julia blir instängda i en av tessin-tamburarna. Samtidigt få nedlåtande blickar av förbipasserande då vi även inte är rädda att visa det med fula ansiktsuttryck hur vi kämpade för våra liv där inne i tamburen). Sitta drömmandes på de lektioner jag anser vara onödiga (dvs majoriteten av ämnena), få x antal skrattanfall, gå hem och döda tid, lägga mig aningen för sent. Sedan börjar detta kretslopp om nästa dag.
Idag tog jag även ut cykeln ur cykelkällaren. Efter att ha borstat bort det ca tio centimeter höga berget av damm som uppstått under det långa vinterhalvåret lyckades jag (väldigt kämpigt var det) få ut cykeln ur förrådet. Den var sitt samma gamla jag. Snea pedaler så att benen åker sidledes när man trampar, stödet som ekar över hela kvarterat när man sparkar upp det, gnäller så att folk vänder sig om när man kommer farandes (försöker dock att bara glida och inte trampa när jag passerar folk.Mest för deras skull), en kedja som hoppar när man minst anar det och som oftast sker i nedförsbackar, men som sedan har tendensen att hoppa tillbaka igen när man växlar till ettan. Konstigt att växlarna har en så stor inverkan på det, dom funkar ju inte ens. Det var nog allt. Lite hetta och sol i ögonen på detta gjorde att min hemresa blev väldigt underhållande och härlig.
Nu vet ni lite mer om mig.Innan någon ska låna min cykel tänker jag hänvisa dem till den här sidan, så att det inte sker något olyckligt.
Hoppas våren vinner över kylan en gång för alla nu.jag.orkar.inte.frysa.mer.
annars dåååå.DET ÄR VÅR (gud har äntligen hört min röst), snoozar aningen för länge på mornarna vilket resulterar till att komma nästan olovligt skabbig till skolan, sova mig genom lektionerna, skriva prov som jag uppnår två bokstäver på, dampa lite, förtära det skolan kallar mat men som vi elever kallar...något annat, dampa igen (te.x visa med rörelser hur det ser ut när jag och julia blir instängda i en av tessin-tamburarna. Samtidigt få nedlåtande blickar av förbipasserande då vi även inte är rädda att visa det med fula ansiktsuttryck hur vi kämpade för våra liv där inne i tamburen). Sitta drömmandes på de lektioner jag anser vara onödiga (dvs majoriteten av ämnena), få x antal skrattanfall, gå hem och döda tid, lägga mig aningen för sent. Sedan börjar detta kretslopp om nästa dag.
Idag tog jag även ut cykeln ur cykelkällaren. Efter att ha borstat bort det ca tio centimeter höga berget av damm som uppstått under det långa vinterhalvåret lyckades jag (väldigt kämpigt var det) få ut cykeln ur förrådet. Den var sitt samma gamla jag. Snea pedaler så att benen åker sidledes när man trampar, stödet som ekar över hela kvarterat när man sparkar upp det, gnäller så att folk vänder sig om när man kommer farandes (försöker dock att bara glida och inte trampa när jag passerar folk.Mest för deras skull), en kedja som hoppar när man minst anar det och som oftast sker i nedförsbackar, men som sedan har tendensen att hoppa tillbaka igen när man växlar till ettan. Konstigt att växlarna har en så stor inverkan på det, dom funkar ju inte ens. Det var nog allt. Lite hetta och sol i ögonen på detta gjorde att min hemresa blev väldigt underhållande och härlig.
Nu vet ni lite mer om mig.Innan någon ska låna min cykel tänker jag hänvisa dem till den här sidan, så att det inte sker något olyckligt.
Hoppas våren vinner över kylan en gång för alla nu.jag.orkar.inte.frysa.mer.
Kommentarer
Trackback
