based on a true story

Ett stycke meningslös tjej, ett stycke ont knä och en smärre trötthet är spåren som lämnats kvar efter tre-och-en-halv-dagars-fyllan som karnevalen innebär. Och minnen. En hel del nya minnen. Dock så kan jag titta tillbaka och tänka vad fan var det som hände egentligen, då promillehalten kanske blev aningen för hög ibland. Fast de gör mig tamejfan inget. Det var underbart allting. Kröka i en tvättstuga, kasta ostskivor på människor nere på gatan, sjunga sig hes, ligga i en park om dagarna och dricka cola och disskutera gårdagens händelser, få alldeles för lite sömn, cykla hem i gryningen, somna på hans axel, ett drös med nya kontaker, dansa tills orken tar över, ha hej hej monica på repeat, äta en hamburgare och skrika "living the dreaamm" och en stund senare spatsera omkring på gatan som en gammal gubbe och garva så att man varken kan andas eller stå på benen, få ett x antal dampanfall, sjunga med trettio andra på en buss från stigtomta, dansa på en studsmatta som små tanter, suttit på en mur och skrattat, suttit fulla i en jävla galen karusell och skrattat åt andreas som var den enda av oss som inte skrek AAAAAHHHH utan JAG SPYR JAG SPYR haha filåt<3, suttit på marken och skrattat, suttit på ett bord och skrattat, suttit på en balkong och skrattat, suttit med en ful hatt och skrattat, suttit i en tvättsäck och skrattat och aa ni fattar ju tänket, den här veckan har satt alla möjliga spår, och de är jävligt bra sådana

Bilder kommer upp på min facebook inom kort, när den här karnevalsyran har lagt sig lite