based on a true story

Kvällen som started out på en landsväg och avslutades i Jennies stuga blev en av de roligaste kvällarna i mitt liv. Vi hoppade fram från våra mindre bra gömställen när Klara klev in i stugan. Min lilla partykamera som blir allas lilla bebis landar som vanligt i olika folks händer. En av de roligaste delarna när kvällen börjar ta slut blir då att kolla igenom de trehundra bilderna, vissa mer förbjudna och konstigare än andra.

Efter att inte haft en tanke på att det inte skulle finnas en stor, fet och mäktig buffé där ute, som bara väntades på att ätas upp av fulla och hungriga ungdomar förtärde jag endast ett digistivekex (observera ett aningen för gammalt utgångsdatum) och ett par blöta popcorn under den galna kvällen. Jag led av smärre hunger och uttorkning (då det inte var bra att dricka vattnet därifrån) när jag dagen efter började min vandring mot bussen. Grädde-på-moset-style att det självklart inte fanns någon skugga. Inte någonstans kunde jag se ett skuggparti där jag satt på ladsvägen och inväntade den redan sena bussen. Jag var redo att möta min död. Såg hur tidningarna publicerades där det stod om min död. Bussen kom.Jag såg den som utifrån ett moln. Väl framme i stan mer eller mindre snubblade jag in på fågelbokiosken och lyckades köpa mig en cola.Åh du underbara dryck. Jag tog mig hem och sedan deckade jag i soffan efter att ha tryckt i mig en hel del mat.




eh nej jag laddar inte upp fler för då kommer jag få ungefär hundra sms och offlinemeddelande på msn där det står "EMMA TA BORT BILDERNA FRÅN DIN BLOGG NUUUU!!!!!!:O" så för mina vänners och mindre vänners skull neej