based on a true story

Idag orkade jag ingenting. Ville ingenting. Det var grått och fel. Och det här med att allting, minsta lilla småsak blir till ett stort svart moln som ska döda en. Förinta en. Som när ens lärare frågar om man har kört fast för att han till slut upptäcker att man är alldeles borta.

Flydde till toan och gick inte tillbaka förrän gråten och klumpen i halsen lagt sig.

På något sätt måste ändå den där lilla solen ha påverkat mig. Eller något annat i mitt undermedvetna. Något, något känns för stunden bättre. När jag inte tänker

Tvingar därför mig själv att inte lyssna på musik som får mig att tänka igen. Sitter alltså och lyssnar på bland annat akon, phil collins och little jackie. Jävla akon. Jävla phil collins. JÄVLA LITTLE JACKIE. Men det verkar fungera. Det var ju bra