based on a true story

Vi fikade, blev mätta, pratade. Om saker. Saker som egentligen är oviktiga men som i slutändan är ganska viktiga.

Mamma ringde. Vi åt McDonald's på en åker. De va mysigt och ovanligt. Det började regna och vi åkte hem.
Fick ett sms. Ett sms som bara innehöll några få få ord men som kändes. Fan vad det kändes. På ett sånt där bra sätt, ett sånt sätt så att man ligger och ler fånigt för sig själv trots att man redan läst det oräkneliga gånger.

Kanske finns det lite hopp i de människor man tror det aldrig finns något alls i ibland. Fint.