based on a true story

Måndag. Regn. Men inte jobbigt, faktiskt. Det var skönt att träffa min klass igen och sluta halv tolv. Jag behövde det efter en skandalisk helg.

Fredagen var nog ganska kul ändå. Jag satt i ett kök, drack blandningar och varannan vatten. Tog roliga bilder med en macbook. Gick med Arvid hem. Stirra in i en vägg och åt toast. Sen gick det utför och den där känslan som jag bekantat mig med de två senaste veckorna kom tillbaka.

På lördagen var det en tråkig fest som nog egentligen var ganska rolig. Tänk att en liten människa kan förstöra så mycket? Jag gick därifrån. Ville bort från fylla och glada människor. Träffade några. Gick en bit till och helt plötsligt befann jag mig i en varm säng hos någon som är väldigt snäll och där jag slocknade för ett tag. Ensam. Ville vara ensam. Var arg. Var ledsen. Var full. Var trött, alltför trött. Såg ett ansikte och det högg till. Ändå så var det så himla fint, just den stunden.

Han sa inget. Jag sa inget. han bara gick där, hemåt. Jag bara gick där, hemåt. Sur. Ville säga något. Sur igen. Sa inget. Ibland är bröder svåra och djupa.

Idag var jag på stan. Med Linn. Då vände väldigt mycket och känslor började bubbla upp.