Nyår
Okej. Så jag lever.
Nyårsafton. Vad. Hände. Fylla. En rejäl sådan. Men vi tar det från början
Jag var hemma och piffade till mig. Hos Klara gjorde ännu mer folk sig festfina. Smuttade dricka, dunkade musik och lagade konstig mat.
Sen halkade alla till Erik. Jag dansade runt i min blå kjol som jag stolt köpt för femtio ynka kronor.
Det var dimmigt. Det var underbart.
Sen skulle alla gå till hamnen. Då försvann jag.
Klockan var tolv och jag såg upp mot himlen i min ensamhet. Såg INGEN. Kände inte igen NÅGON. Tänkte något i stil med "Vafan". Sen sade det pang och jag och en fin liten själ fann varandra mitt bland nyårskaoset och kramandes människor. Vi irrade runt. Satt bakom några bilar. Rökte lite. Kissade lite. Drack lite. Pratade lite.
Jag tänkte inte alls på att det blivit nytt år en timme innan. Det var skönt, att allt för någon timme bara försvann. Slapp tänka på att skolan närmade sig. Att jag var tvungen att släppa taget om 2009. För det vågar jag inte. Jag är så rädd att lämna 2009. Ordet tvåtusennio får mig att må alldeles bubbligt och jag får upp bilder från de finaste ögonblicken från peace & love, coldplay och min gamla klass. Ordet tvåtusentio får mig att bli rädd och ångestfylld. För jag vill inte. Jag vill ingenting som har med det nya året att göra.
Dvs, allt. Så fuck off tvåtusentio du existerar inte för mig
Vi skildes åt, det var lite märkligt.
Vaknade upp morgonen efter tillsammans med en baksmälla och den där finfina människan. Kalasbra.
Idag tog jag mig mod till att titta igenom bilder. Det visade sig vara ca fyrahundra stycken. Mindre fina kanske. Men väldigt kul. Videos också. Där det mest är hög musik och ett och annat skrik och slutar alltid med att jag skänker någon en puss. Tydligen så var jag pussglad den kvällen också. Jasså. Skrek rätt högt gjorde vi också. Jasså. Men sånt är fint. Mest gillar jag videon när vi ligger som en samlad hög i en säng och utger nyårslöften och spiller vin på varandra. Eller den när vi gör vår egna version av tänd ett ljus. Eller den när David nästan stryper Peter utan att vara medveten om det. Antingen eller, antingen eller.
Nyårsafton. Vad. Hände. Fylla. En rejäl sådan. Men vi tar det från början
Jag var hemma och piffade till mig. Hos Klara gjorde ännu mer folk sig festfina. Smuttade dricka, dunkade musik och lagade konstig mat.
Sen halkade alla till Erik. Jag dansade runt i min blå kjol som jag stolt köpt för femtio ynka kronor.
Det var dimmigt. Det var underbart.
Sen skulle alla gå till hamnen. Då försvann jag.
Klockan var tolv och jag såg upp mot himlen i min ensamhet. Såg INGEN. Kände inte igen NÅGON. Tänkte något i stil med "Vafan". Sen sade det pang och jag och en fin liten själ fann varandra mitt bland nyårskaoset och kramandes människor. Vi irrade runt. Satt bakom några bilar. Rökte lite. Kissade lite. Drack lite. Pratade lite.
Jag tänkte inte alls på att det blivit nytt år en timme innan. Det var skönt, att allt för någon timme bara försvann. Slapp tänka på att skolan närmade sig. Att jag var tvungen att släppa taget om 2009. För det vågar jag inte. Jag är så rädd att lämna 2009. Ordet tvåtusennio får mig att må alldeles bubbligt och jag får upp bilder från de finaste ögonblicken från peace & love, coldplay och min gamla klass. Ordet tvåtusentio får mig att bli rädd och ångestfylld. För jag vill inte. Jag vill ingenting som har med det nya året att göra.
Dvs, allt. Så fuck off tvåtusentio du existerar inte för mig
Vi skildes åt, det var lite märkligt.
Vaknade upp morgonen efter tillsammans med en baksmälla och den där finfina människan. Kalasbra.
Idag tog jag mig mod till att titta igenom bilder. Det visade sig vara ca fyrahundra stycken. Mindre fina kanske. Men väldigt kul. Videos också. Där det mest är hög musik och ett och annat skrik och slutar alltid med att jag skänker någon en puss. Tydligen så var jag pussglad den kvällen också. Jasså. Skrek rätt högt gjorde vi också. Jasså. Men sånt är fint. Mest gillar jag videon när vi ligger som en samlad hög i en säng och utger nyårslöften och spiller vin på varandra. Eller den när vi gör vår egna version av tänd ett ljus. Eller den när David nästan stryper Peter utan att vara medveten om det. Antingen eller, antingen eller.
Kommentarer
Trackback
