based on a true story

En lokalfest i Oxelösund. Efter att vi åkt en evighetslång bussresa konstaterade vi att Ockle måste vara större än vad vi tror.
Kliver in och känner inte igen en enda människa.
Vi konstaterar igen att Ockle måste vara större än vad vi tror. VAFAN. Så vi söp och fortsatte våra fördomar. Sen hände väl ingenting

En missad buss och en kisspaus senare har jag ingen aning om vart jag är någonstans. För första gången någonsin tänker jag "Vart fan ska jag ta vägen nu och vem fan känner jag här som jag kan ringa och våldgästa?" Ingen.
Jag gick en sightseeingrunda och tänkte att jag är nog lite för full för detta och BORDE EGENTLIGEN SITTA PÅ BUSSEN HEM. Men nej

Sen fick jag ett sms som visade sig stå för nattens överlevnad. Jag slapp sova under en gran i Oxelösunds djupaste skogar.

Åkte med halvtio bussen hem. Köpte en klänning på stan.

Och det är det här med att sitta på en cykel i nedförsbacke med solen i ansiktet!!!!!!

Det känns som förra våren igen. Vi gick i nian och var på random hemmafester varenda helg. Cyklade alltid hem vid soluppgången, åkte aldrig hem och la mig på natten. Det blev inte samma helhet då. På vägen hem stannade jag ALLTID och tog ett kort. Nu är jag gammal och tråkig. Och nu ska jag plugga